Avsluta gamla ruttna projekt

Jag har väldigt många påbörjade och oavslutade projekt i mitt liv. Jag skulle gissa lite över genomsnittet många. Det är projekt av alla storlekar och viktighetsgrader.

Nu vill jag faktiskt poängtera att oavslutade projekt inte nödvändigtvis är något negativt. Det kan vara en välsignelse att kunna lägga ner något när det inte längre känns meningsfullt, eller är i linje med ens värderingar. Som att lägga bort en halvläst bok för att skrivsättet irriterat första sidan eller handlingen inte gripit tag i en ens in i den hundrade. Den typen av avslutade projekt tycker jag är ett exempel på respekt för sin egen tid.

Men sedan är det den där andra sidan av det hela. Hur ofärdiga, påbörjade grejer kan förfölja en i decennier och påverka ens beteende och val i samtiden mer än man kan tro.

Nu pratar jag framförallt om lite större saker än halvstickade ullsockar och inte helt färdigmålade fondväggar. Till exempel. När jag gick ut gymnasiet så hade jag en känsla av att inte helt vara färdig. (Att det under studentdagen även visade sig att jag hade sjabblat till min studieplan och var 100 poäng kort, och därmed Inte Färdig i ordets sanna bemärkelse, bidrog nog till känslan ytterligare). Men framför allt berodde det på att jag slarvat mig igenom de där två sista åren och överhuvudtaget INTE gjort mitt bästa och yttersta. Så på studentdagen fick jag aldrig en känsla av avslut och ingen högtidlig markering. Som en punkt i slutet av en välskriven mening. För i detta fall var meningen tanklöst ditklottrad, med stora luckor och en djup avsaknad av substans. Men jag var samtidigt jävligt lättad. För det hade känts som ett fängelse största delarna av tiden.

Hur som helst så drev jag vidare i livet. Men det där har ändå spökat i utkanten av mitt medvetna i femton år, som om det är något jag borde göra. Inte gå om gymnasiet eller något sådant strunt alltså. Men drömmar genomsyrade av stress och doftsatta av en sorts unken skolessens kan fortfarande dyka upp från ingenstans. Mitt sinne tror att det är något jag borde göra någonstans, eller någonstans jag borde vara. Men det är bara en illusion, och inte en jävel bryr sig längre om den tiden. Jag är övertygad om att det är väldigt viktigt att göra sig av med denna typen av störningar i livet. Att liksom analysera grundorsaken till varför man kan känna sig stressad när man borde vara lugn. Att en gång för alla berätta för sig själv klart och tydligt att DET. ÄR. ÖVER. Gå vidare för helvete. Men hela du ska gå vidare, inte bara 99% av dig.

Man kan även passa på att förlåta sig själv för allt man gjorde (som var mindre bra) och för allt man inte gjorde. Alla är bara människor* och som människa hittar man på skumma och dumma saker. Men om man förlåter sig själv litegrann så kommer man få en känsla av att historien har läkt. Spöken från oupplösta gamla komposthögar i ditt inre kommer att blekna och ge sig av.

 

En yttre vårstädning.

 

Men, jag HAR även halvmålade tavlor på väggarna, halvstickade stickningar i lådor och detta är det sjukaste; en jättefin klänning jag sydde en gång men aldrig använt för nedre sömmen är fortfarande bara ihopnålad, inte sydd. Den har hängt i diverse garderober i fjorton år. Är inte det sjukt? Fjorton år. Varför håller man på såhär? Antingen slänger man den, ger bort den eller ser till att den blir färdig på något vis.

Man kan inte vara helt i nuet om man hela tiden har en fot i det förgångna och en fot i framtiden. Det säger ju sig självt. Det finns inga jäkla fötter kvar då.

 

 

*Det är inte helt sant. Alla är inte människor. Vissa är blåvalar och räkor och sånt.

 

 

 

Om inlägget

Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: