Närheten och nyheter

På den tiden då Snake fortfarande var höjden av teknologi kunde man bli vad man ville, på samma sätt som idag, men skillnaden då var att man förstod att det inte man gjorde troligtvis inte skulle uppmärksammas av miljontals människor. Men det var ju ganska lugnt. Kändisskap var något som Mariah Carey och Celine Dion höll på med. Men NU, nu vet man att man bara är en löjlig YouTubevideo eller sur katt bort från att bli kändis över en dag. Det blir en stressfaktor av allt det där. Jag säger inte att JAG är stressad av det. Men grejen är att… jag inte helt vet ändå. Man blir omedvetet smygstressad av det skulle jag gissa, och det verkar omöjligt för en vanlig standardmänniska att veta hur det egentligen ligger till. Perspektivet på allt man gör blir nog även lite skevt av närheten till internet också. Just för att känslan av att händelser och verkar tappa sin glans och minska i värde om det inte delas och genast flashas för allmänheten.

Så om man nu gör något fantastiskt, vad det än må vara, men inte så många ser det, är det då automatiskt mindre fantastiskt? Och måste man ha en massiv publik för att själv få syn på betydelsen i det man håller på med? Blir den eventuella storheten i det man skapat multiplicerad med antal ögon som beundrar det? Man har ju hört det sägas att när en konstnär är färdig med sitt verk så tillhör det liksom inte längre dem. Då tillhör det världen. Man skickar ut det man skapat som en gåva till mänskligheten eller så slänger man ut det som en fiskekrok för att håva in bekräftelse. Det ena kanske inte utesluter det andra. Men jag tror skillnaden där är viktig att uppmärksamma.

Sedan finns det en annan variant av bekräftelse också. Tänk dig in i detta scenariot. Du står och lagar mat. Det ser riktigt trevligt ut med grytan puttrande på spisen, färska örter i en kruka på bänken. Du har ett halvt glas vin och en professionell samurajkniv ligger på sned bredvid minutiöst hackade nötter på skärbrädan av oljat helträ. Det finns bevis på att du rört ihop din egna pesto i form av en solid stenmortel och några sporadiskt utspridda pinjekärnor. Då tänker du plötsligt, Shit! jag måste ju ta en instabild så folk ser att jag har det trevligt! *klick* Puh. Efteråt suckar du av lättnad. För TÄNK om du missat ett sånt Kodak Moment, då hade du kanske… ja, behövt rigga hela scenen igen imorgon.

Närheten man får till de som är långt borta riskerar att skapa en distans mellan oss och de som faktiskt är väldigt nära. Det märker man när den man försöker ha en konversation med har en parallellkonversation med en skärm. Eller när någon ser på solnedgången genom en iPhone. Eller ännu värre, när man kommer på sig själv med att göra det.

Jag beundrar de som bor lite mer frånkopplat och är helt bekväma med sitt egna lilla universum. Det behöver ju inte betyda att man inte bryr sig om de utanför ens sfär. Ofta tror jag att folk känner sig så duktiga för att de följer alla tillgängliga nyheter. De BRYR sig liksom mer. De blir även tränade i att psykiskt försöka stå emot en helt enorm mängd skit som kommer emot dem. Det är väl ingen nyhet att Nyheterna i själva verket borde kallas Bara Skitdåliga Nyheter. Jag anser att vi är skapade för något annat än att bli bombarderade med negativ information dag ut och dag in. Tänk på små samhällen i avskiljda delar av världen. Tänk på hur deras nyhetsflöde kanske ser ut. Såhär tänker jag mig det. Bra och dåliga nyheter, men allt inom räckvidd. Det de får reda på har de en möjlighet att påverka, och faktum är att det säkert till och med förväntas av dem att de reagerar på informationen. De kan, och vill troligtvis, hjälpa till där det behövs hjälp, och de kan vara med och fira där någon har fest.

Följer du nyheter idag så måste du lära sig att inte absorbera allt du hör och läser. För då kommer du falla ihop och ge upp. Och den där skölden man måste skaffa sig för att klara hålla allt på en armlängds avstånd är jag inte säker på är speciellt hälsosam. Att bli selektivt känslomässigt avskärmad, det måste väl egentligen vara att träna sig själv i dämpad empati. Låter lite sjukt, om du frågar mig.

 

Om inlägget

Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: