Bin & Blommor

Det finns de tillfällen då man finner sig mitt i en riktigt bra konversation. Alltså högkvalitativ top notch kommunikation mellan två människor. Det där magiska tillfället som ibland inträffar några minuter in gör mig väldigt inspirerad och framkallar en stark känsla av här-och-nu. Man blir plötsligt medveten om att just detta meningsutbytet faktiskt kan ge båda parter något värdefullt. Jag har för att vara helt ärlig nu på äldre dagar blivit ganska allergisk mot den där inledande fasen man verkar vara tvungen att gå igenom. Ni vet, det där med väder och vind. Small talk. Det där som folk håller på med på mingelfester, där målet verkar vara att ha maximalt med meningslösa meningsutbyten på kortast möjliga tid. Påklistrat leende, plingig drink i vänsterhanden och den skavande paniken i att inte ha en jäkla aning om namnet på den man pratar med… Bara tanken av det får mig att vilja springa i motsatt riktning.  

Men jag älskar när folk vågar släppa in varandra i sina liv. När de vill berätta om svårigheter, pinsamheter och svagheter. När de sparkar ner fasaden litegrann och delar med sig av vad som finns där bakom. Alltför ofta finner man sig också i konversationer som känns repeterade. Jag kanske berättar samma grej som jag för en timma sedan drog för en annan. Det är lätt att hamna i det beteendet. Men det är fördummande och alldeles, alldeles för bekvämt. Och vad är meningen med det undrar jag? Att få höra sin egen röst? Eller kanske att få bekräftat allt man redan tycker att man vet? Jag har en teori att antingen pratar man bara på för att hålla människor på avstånd eller så frågar man en massa frågor, i intervjustil, med samma mål, alltså att keep alla the hell away från ens liv. 

Men nej. Jag älskar när man får ta del av riktiga känslor och äkta åsikter och när den man pratar med skiter i att försöka framstå som en perfekt individ. Vi vet alla att det är något som inte existerar ändå. Men lik förbannat låtsas vi som att vi är en litegrann ändå. Vi bluffar och alla går på bluffen, men vi vet att de vet att vi bluffar. För de gör själva detsamma. Aha! Kejsarens Nya Kläder! Det är ju så det är. Ungefär som Facebook också, fast på riktigt då. Konversation som bara håller sig däruppe på ytan påminner egentligen ganska mycket om en wall. Eller ett butiksskyltfönster där inget någonsin får bli dammigt eller det minsta oattraktivt. Trevligt blir det kanske, men det ger inte så mycket. 

Så väder och vind kan för min del ta sig dit solen aldrig skiner. Men handlar det om bråkiga barn, konstiga vanor, hemliga drömmar, skumma släktingar och blommor och bin? Ja, då är jag sannerligen med. 


Och jo. Det kan såklart även handla om Game of Thrones.

Om inlägget

Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: